Generellt

Planeringspanik

Jag börjar känna viss panik -helt i onödan förstås. Axel är redan 3 veckor gammal och veckorna går så himla fort! Det är alltså snart dags att börja planera hans dop.

Jag och mina systrar har blivit döpta när vi var kring tre månader, så det hade ju varit roligt om vi hade tid att döpa Axel när han är i samma ålder. Men vart ska man börja? Mest logiskt är väl att bestämma när, var och hur vi vill ha det, men då gäller det ju att sätta oss ner och tänka igenom allt.

Det har dessutom ifrågasatts av bekanta varför jag (vi) vill döpa vårt barn, då ingen av oss är särskilt religiös. Jag kan bara svara för mig, men jag tycker för det första att det är en fin tradition och ett högtidligt sätt att presentera vår lilla grabb för släkt och vänner. Dessutom ser jag inte dopet som ett påtvingande av en religion, snarare en stående inbjudan till reflektion över tro. Och den dagen man är mogen nog att ta ett beslut att antingen tacka nej eller bekräfta är det upp till var och en att göra det som känns bäst för en.

Jag ser nog dopet med samma ögon som någon klok person som skrev att dopklänningen symboliserar kristendomen. När man döps tycks klänningen vara för stor för barnet, precis som barnet inte hunnit växa in i religionen. När man sedan konfirmerar sig är särken i normal storlek vilket symboliserar att barnet nu har vuxit in i sin tro och bekräftar detta genom att välja att konfirmera sig.

nåja, nog med försvar av vårt val. Nu gäller det att få till ett fint dop (tror det är viktigare för mig än för Urban och Axel, men det beror nog på att jag blivit besatt av planering den senaste tiden ;)). Jag tror att jag hade blivit en utmärkt wedding planner just nu.. Jag önskar jag hade kunnat intressera mig för att bli en utmärkt hemmafru istället -vår lägenhet skulle behöva det 😉

Standard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *