Mannen som talar med bäbisar…

Ur en ren psykologisk synvinkel är en baby rätt intressant. Dom har mycket teckenspråk och andra saker man måste hålla reda på. Dock har dom det universella språket att dom gråter, och gråter det gör dom.

Genom att försöka analysera Axels reaktioner och olika typer av gråt så har jag kommit fram till följande.

När han är ledsen gråter han, när han är hungrig gråter han, när han är varm gråter han, när han är kall gråter han, när man ska sova gråter han, när han inte har något annat för sig, då gråter han…

I princip så betyder alltså gråt vad som helst och det är föräldrarnas uppgift att försöka lista ut vad specifikt det är för fel. Detta brukar sluta med att man går igenom hela listan med saker som det kan vara. Bara för att han sedan ska gäspa lite trött och sedan somna om. Men bara när man försökt hitta en anledning i nån timme. =)

Dagtid sover Axel som, tja, som en liten baby. Han vaknar normalt någonstans mellan 3-5 timmar och äter lite, vi byter blöja och sedan somnar han om igen.

För det mesta går det prima, det är på nätterna som den svarta sidan av Axel kommer fram. Axel (liksom alla bäbisar) har en inbyggd radar för när föräldrarna går och lägger sig. Det spelar heller ingen roll vilken tid det sker på, men 5 minuter efter man bäddat in sig i sängen då slår brandlarmet igång. Sedan håller han på i ca 20 minuter med en liten paus i 10 minuter så att man ska hinna slumra till lite.

Under dessa 20 minuter så springer man omkring i ett zombie liknande stadium och letar nappar, filtar, byter blöjor, matar och rapar. Men man lyckas ändå inte riktigt hitta vad det är som är fel. När Axel förstår att han nu har tömt alla alternativ som kan vara problemet så somnar han lyckligt om igen. Bara för att vakna igen efter några minuter och börja om med showen igen.

Flera gånger har man själv slumrat till då man suttit och matat Axel klockan 04.30 på natten, mest troligt för att det blev tyst för ögonblicket och kroppen tog chansen att vila lite.

En annan rolig aspekt med Axel är hans ”cirkel”. Låt mig förklara lite närmare…

Man vaknar klockan 3 på natten efter sina sedvanliga 5-30 minuters sömn. Axel gråter för att blöjan är full och den behöver bytas (jag kan svära på att han ibland pekar finger åt mig och hånler), man kryper upp ur sängen och drar sig fram till hans säng, plockar upp honom och går till skötbordet för att byta.

Vid det här laget är Axel lugn som en filbunke och njuter av färden på pappas/mammas bekostnad. Blöjan åker av, och då börjar cirkusen. Axel sprattlar med benen precis som han lärt sig att man ska göra. Oftast lyckas han få ned en fot i blöjan och lyckas sedan sprattla runt så att bajs hamnar i princip överallt.

Man börjar tvätta av honom allt bajs, som nu finns överallt och det är nu han visar sin tuffa sida. Om du rör i benet för att kunna komma åt att torka bort något så spjärnar han mot. Trots vad man kan tro så är inte bäbisar svaga överhuvudtaget, dom är starka som små björnungar. Efter en lång kamp, som slutar med att pappa/mamma svettas men har lyckats än en gång, så går vi tillbaka till sängen.

Men, nu är vi hungriga. Dags att väcka mamma (om hon inte redan är vaken). Efter lite bråk så lyckas vi till slut få i Axel rätt så mycket mat (han är stor i maten redan, en sann Fjellström. =)). Dags för steg 3 i Axels plan, dags att fylla blöjan igen.

Än en gång upprepas kampen att tvätta av och ”applicera” en ny blöja.

Då var det dags att rapas, vilket oftast slutar med att pappa får nedspydda kläder och Axel likaså. Dags att byta kläder också, vilket kan liknas kampen att byta blöjor, men minst dubbelt så kämpigt.

Då börjar cirkeln slutas och Axel blir placerad i sin säng och med en gäsp somnar han om, för stunden. Pappa och mamma krälar tillbaka till sina sängar helt mentalt utmattade… 10-30 minuter senare… BWAAAA!!!!

Nu kan det vara allt från att vi ätit för fort, för mycket, det är för varmt, för kallt eller att vi bara kände oss ensamma i sängen. Som förälder provar man nu allt som man kan tänka sig och efter en dryg timmes kamp så gäspar Axel och somnar om igen. Snabbt i säng för några minuters sömn…

20 minuter senare, BWAAAA!!!

Nu är vi hungriga igen, vi spydde ju faktiskt ut det mesta på pappa/mamma tidigare. Men först så ska blöjan bytas, eftersom den nu är fylld till bredden igen… Och med det sluts alltså Axels ”cirkel”.

Trots vad man kan tro genom att läsa vad jag skrivit här ovanför så är det faktiskt en kärt nöje. Enligt pålitliga källor så ska Axels ”cirkel” utvidgas rätt så mycket från runt 3 månaders ålder, vilket bara är några dagar i föräldratid.

Just nu sitter jag och funderar på hur det ska gå att jobba när Axel ska ”köra sitt race” på nätterna. Det kommer jag nog att få veta vare sig jag vill eller inte. =)

Ha en bra dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *